Superfyllig Nya Zeeländare med en rejält syrlig attack och mäktigt tunga toner av bär och frukt som drar mer åt det konserverade hållet. Fast ändå med den värme och de rosiga kinder som hör landets viner till.

Tyngden och frukten för tankarna till en Ripasso eller ett Rhone-vin snarare än en typiskt fjollig pinot noir. Hade det inte stått just Pinot Noir hade man tagit det för något annat och mer robust. Tydligen kommer namnet av en utdöd fågel och ja, detta är något som inte riktigt är av denna värld.

Samtidigt finns det något där som säger ”Hej! jag är egentligen en Pinot Noir och fylld av elegans och komplexitet”. Lite luftande och fruktelegansen kommer fram tydligare. Fast det lämnar aldrig känslan av Nya Zeeländska bergsmassiv. Det här är ett vin för vintern. Det här är vinet Sauron dricker när han vill bli fnittrig. 

Värd att prövas om inte annat för att uppleva spännvidden hos Pinot Noir.

Hösten 2008