Ny etikett, ny årgång och ny chans. Okey 2007:n har funnits ute länge men jag har varit lite rädd för den. Inte ännu en terpentinkväll om jag får be.

Det blev det inte – tack och lov – utan den näst billigaste standardbourgognen i standardsortimentet fungerar rätt bra bara man vet vad man håller i handen. I grunden rätt kryddigt och intensivt med en syrligt bärig ton samt en kärvhet som inte är den mest raffinerade. Och det är denna kärvhet som kan bli problemet.

Får det lite kylning och luft, gärna i stora kupglas, så är det rätt. Kärvheten riskerar annars bli rätt så vass och få drag av lösningsmedel. Nu kanske 2007:n också är långt bättre än 2006:n eller så är det en vanlig variation från fat till fat som tidigare har gett La Vignée en förtur till vasken. Men det här var helt okey. 

Gick bra till rökt makrill, kallskuret med standardsallad och till mina rostade nötter som på bilden. Köpa igen? Ja. Men jag väntar tills 2008:n kommer ut.

Detta tyckte jag om 2006: ”Vidrig skymf mot Bourgogne och ett av få viner jag hällt ut. Även vid andra försöket. Det är syrligt och bränt med en kemisk biton av spolarvätska. Risk för blåsor på tungan!”