Dyr australiensare med ful hemmagjord-i-Corel-Draw-etikett från beställningssortimentet. Ett vin utöver det vanliga. Man kanske inom det väntade. Väntat därför att det finns en viss nivå av ”specialfall” över beställningssortimentet. Jag inbillar mig att här hamnar vinerna som är lite för säregna för att läggas i butik. Väntat därför att även om det är Pinot Noir så är det inte mycket gemensamnt med Bourgogne. Som det kan bli på andra sidan jordklotet.

Det förstå som slår emot en är den fylliga och kryddigt blommiga doften. Färgen är djupröd och smaken är verkligen djup, nästan bottenlös i sin intensitet. Här finns det där svårfångade karaktären av mörka bär som en slags korsning mellan hallon och körsbär vilket förstärks av en tydlig laktriston. 

Kraftfullast av dem alla är eftersmaken som är en blommig bomb av närmast galna proportioner. ”Oj!” är bara förnamnet på den här orala explosionen som likt den svårfångade bärkaraktären är lika svårfångad från pelargon till viol och från konserverade körsbär till tantparfym. Med min bristande erfarenhet trillar tankarna till en feminin Amarone mer än någon annan sorts vin.

Curlewis lämnar ingen berörd och det gör också vinet en smula svårt. Det är som en rusande tjur som sätter fart åt ett håll utan att vika en tum. Är du i vägen gillar du inte smällen. Men det är alltid en fascinerande upplevelse. Tanninerna kräver tilltugg. Äkta tilltugg. Inga jävla nötter eller sånt.

Senhösten 2008