En annan amerikanare som jag haft en dust med. Gillade den inte särskilt vid första kyssen men nyfiken på hur tungan fått öva sedan dess så tja, varför inte andra chans?

Jag hade ganska rätt från början. Vinet är lite anonymt, ganska märkligt småmastigt i munnen en kort stund men inte särskilt kärvt eller på annat sätt tungkrullande. Snarare att alkoholsmaken slår igenom. Får det luftas ett tag blir det också en lite blaskigare i attacken. Alltsammans med det där blommiga stinget av något som inte går att riktigt definiera. Något som hamnar där viol, ingefära och pelargon möts och har en trekant. Vilket gör vinet än mer spretigt förstås. Ett riktigt kvalitetsvin lyckas förena alla dessa smaksensationer men dit når vi inte här.

Ja, det är helt okey och med smakrik mat också rätt gott. Problemet? Inte värt 149 kronor. Spana in Zinfandeln istället!